Irländsk Varghund     irish wolfhound

Hemland: Irland

Historik:
Den irländska varghunden har urgamla anor och omtalas bla i de gammal gaeliska sägnerna.
Det äldsta vittnesbördet om irländsk varghund finns i ett brev från år 391 e Kr då den romerske konsuln Quintus Aurelius Symmachus tackar för en gåva på sju irländska varghundar, som skickats till Rom för att där uppträda på cirkus.
Denna ras användes ursprungligen i strid och vid jakt på storvilt, framför allt på varg men även på annat vilt.
Den jagade ensam eller i par och förväntades spåra upp, förfölja och nedlägga bytet samt bära hem det.
I samband med att vargen utrotades på Irland hotades rasen att dö ut, men genom att de kvarvarande exemplaren uppsamlades och korsades med bla skotsk hjorthund och grand danois bevarades rasen.
Som sällskapshund är varghunden uppskattad för sitt lugna och lätthanterliga temperament, som gör att den faktiskt inte kräver så mycket utrymme som man kan tro.
Den har en nästan barnslig vänlighet och tillgivenhet och är en lugn och trevlig hund.

Huvud:
Ska vara långt, inte för bred skalle, mycket svagt markerat stop, lång nos.

Ögon:
Ska vara mörka och ovala, med svarta ögonlockskanter.

Öron:
Små rosenöron.

Bett: Saxbett men tångbett accepteras.

Hals:
Ska vara stark och muskulös, väl välvd och ganska lång.

Kropp:
Ska vara mycket djup med bred bringa.
Ryggen ska vara snarare lång än kort, länden välvd.
Buklinjen ska vara väl uppdragen.

Extremiteter:
Muskulösa framben, väl tillbakalagda skuldror, tät slutande armbågar, parallella framben som ska vara kraftiga och raka.
Bakbenen ska ha breda muskulösa lår.
Välvinklad i knä och hasled.

Tassar:
Ska vara medelstora och runda.

Svans:
Lång, relativt tunn som ska bäras i sabelform.

Rörelser:
Rörelserna ska vara fria och aktiva.

Päls:
Ska vara hård, sträv och raggig.

Färg:
Grå, brindle, röd, svart, vit, tigrerad.

Mankhöjd:
Hanhundar minst 79 cm, tikar minst 71 cm.

FEL:
Alltför lätt eller för tungt huvud, alltför markerad pannavsats.
Stora öron och öron som hänger platt utefter huvudet.
Kort hals, överflödigt halsskinn eller hakpåse. För smal eller för bred bröstkorg; svankig, nedsjunken eller helt rak rygg för kort kropp. Krokiga framben; bockbenthet.
Svagt bakställ, och allmän muskelbrist.
Vridna tassar, spretiga tår.
Alltför ringlad svans.
Skära eller leverfärgade ögonlocksränder; läppar och nosspegel i annan färg än svart; mycket ljusa ögon.